Publicerad i tidskriften Röster från Vindeln jubileumsnummer 2020.
De senaste sex åren har jag ägnat en stor del av mitt liv åt tunnbröd. Det som började som ett nyfiket hobbyprojekt två vänner emellan har på några år gett både inkomst och nya vänner trots att jag inte har sålt en enda brödkaka.
Brödkult i Västerbotten
Hobbyprojektet startade våren 2014 då min goda vän Sirpa Kärki och jag bestämde oss för att skriva en bok om tunnbröd tillsammans. Vi begav oss ut på en resa genom hela Västerbottens län för att möta människor som bakar tunnbröd på 2010-talet. Vi ville veta vilka de var, varför de bakade, ja, om nu någon överhuvudtaget bakade längre.
Ett år senare var vi färdiga. Då hade vi besökt samtliga kommuner i Västerbotten och mött otaliga människor – unga, gamla, män, kvinnor, hobbybagare och professionella, några som bakat i samma ugn som sin farmor och några som levt i Sverige bara ett par år och just bakat sin allra första tunnbrödskaka i livet. Med dem alla har vi diskuterat mjölsorter, kryddblandningar, saltmängder och jäst, och inte minst kavlingen som sedan urminnes tider har varit det verkliga prestigemomentet i bagarstugan.
Tunnbröd – en läcker historia
Hösten 2018 var det dags igen. Då begav jag mig ut på en längre resa, från Ronneby i Blekinge till Karesuando i nordligaste Lappland, på uppdrag av Tunnbrödsakademin. Materialet skulle utgöra underlaget till en bok om hela Sveriges tunnbrödskultur och historia och den utkom lagom till Tunnbrödets dag i maj 2019. Spörsmålen på denna resa var i stort sett desamma – kort och gott sådant som vi som bakar tunnbröd gärna pratar om.
Berättarkraft
Varje besök inleddes med baktekniska frågor och när de var avhandlade satte vi oss ofta ned över en kopp kaffe och te och resonerade om ditt och datt och livet i stort. Det var då berättelserna kom. Om hur allt en gång började, om ilskna mammor, snälla svärmödrar och drömmar om att kunna leva ett liv i större frihet än ett schemalagt arbete kan erbjuda. Eller som för Bo Bengtsson – hemlängtan.
Bo var bara tio år när hans föräldrar bestämde sig för att flytta från Jämtland till Västergötland. Alla somrar och jullov ända fram till att han var ung vuxen återvände familjen till Jämtland och vid varje besök var tunnbrödsbakning ett obligatoriskt inslag. Med bilen full med bröd styrde de kosan söderut igen och väl hemma tittade Bos unga kamrater förundrat på det ovanliga brödet som dukades upp på matbordet hos Bengtssons. Så småningom vande de sig vid att bli bjudna på tunnbröd och kunde till och med uppskatta det.
Som vuxen hade Bo möjlighet att bygga en egen vedeldad ugn på sin gård utanför Älvsered och både den egna familjen och föräldrarna kunde då förse sig med tunnbröd närhelst de ville. I över 30 år har Bo och hans fru Marita nu bakat tunnbröd i en region som inte har haft någon tunnbrödstradition – i alla fall inte så länge som någon nu levande människa kan minnas. Under dessa tre decennier har Bengtssons sakta men säkert väckt nyfikenhet för den norrländska bröddelikatessen och när de bakar och säljer på marknader tar brödet numera slut i ett nafs. För Bo är tunnbröd en känsloladdad kärleksförklaring till sitt ursprung.
Från Vindeln till finrummen i Stockholm
I Vindeln finns en annan synnerligen intressant – och unik – tunnbrödstradition. Det är väninnorna Gullan Englund och Margareta Olofsson som har satt Vindeln på kartan i tunnbrödssammanhang. Under tio års tid bakade de allt tunnbröd till restaurangen på Grand Hotel i Stockholm i samband med näringslivssatsningen ”Västerbottensdagarna”. För att hinna producera allt tunnbröd fick Maggan och Gullan baka tre dagar i veckan under två månaders tid. Hela 80 kilo skulle de få ihop!
Bagarstugan som de bakade i står på Margaretas gård. En timmerstock har gett vika och huset lutar lite lätt, brotrappen har sett sina bästa dagar och den vedeldade ugnen är så låg att Gullan som var den som skötte gräddningen fick stå ordentligt framåtlutad för att kunna se in i ugnen.
Bagarstugan fungerade som familjen Olofssons sommarbostad ända in på 1970-talet. Familjen med svärmor i spetsen levde som man hade gjort i många generationer dessförinnan – med att flytta ut från mangårdsbyggnaden till bagarstuga eller bryggstugan på gården under några sommarmånader. Vinterbostaden skulle storstädas och tiden tillbringades ändå mest utomhus. Maggan minns att livet blev lite lättare i bagarstugan, det blev liksom närmare ut. Men hon minns också slitet med att bära vatten i hinkar eftersom det inte fanns rinnande vatten i stugan och inte minst arbetet vid den låga spisen. Sista sommaren de flyttade ut i bagarstugan var 1974. Det var också sista sommaren som svärmor var i livet. Margareta berättade att bestyren med flytten ”bara var något man gjorde” och att svärmor aldrig skulle ha accepterat något annat heller.
I den bagarstugan har det alltså bakats tunnbröd till det verkliga finrummet i huvudstaden – Grand Hotel – i hela tio år. Men allt har sin tid och till slut kände Gullan och Maggan att det var dags att låta kaveln och bakufjölen få vila.
När Gullan och Maggan drog ned på sin tunnbrödsbakning var det ett annat Vindelnpar som tog över – Hans och Åsa Olovsson på Rödå Bröd & Spis. De levererade tunnbröd till Grand första gången 2019. Västerbottens egen matambassadör och numera hedersdoktor Ella Nilsson har i alla år varit ansvarig för Västerbottensbuffén och hon konstaterar att tunnbrödet är det som alla äter, och gärna mycket.
Tunnbröd får människor att tala
Det som har slagit mig – och som aldrig slutar fascinera – är vilken berättarkraft det finns i tunnbröd. Bortsett från de rent baktekniska utläggningarna tunnbrödsnördar emellan kommer ofta berättelser om händelser och känslor.
Vill du lära känna en människa så prova att fråga ”bakar du tunnbröd?” eller ”vilket är ditt favorittunnbröd?” och krydda med frågor om smak, lukt och ljud. Se bara till att ha en välfylld kaffetermos nära till hands. Ni kommer antagligen att bli sittande en bra stund.
Foto: Sirpa Kärki.
Comments